Adventslucka 22: Johnny Essing från BOB HUND

”Jag fixar en bild till dig när bob hund repar!”.
”Wow. Ni har nog aldrig varit snyggare faktiskt.”

Denna gitarrist har repat sig igenom 5 decennier av svensk musikhistoria. Från punk i Incest Brothers, orkestern Chesty Morgan, men framförallt utanförskapsbandet som alltid är inne – bob hund. 6 galningar som räddade sina liv genom att samlas i en replokal.

Kan du berätta om hur du repade dig fram till bob hund?

Första replokalen hade jag hemma hos min bästis. Vi repade i köket, spelade på kastruller. Men den första riktiga replokalen hade vi i källaren till min farsas vvs-butik. Vi spelade Clash-covers och Sex Pistols. Det var första riktiga replokalen, där repade vi flera gånger i veckan, jag och min bästis. Vi bara var.

Sen blev det mer seriöst med ett band som hette Incest brothers, klassisk replokal. Jag var ganska brutal. Högst volym och spelade hela tiden. Jag var uppskattad som gitarrist men så jobbig att vara med.

Sen kom orkestern Chesty Morgan! Repen var lite mer uppstyrt. Fin lokal, där man kom dit, satte sig på en stol, och jag hade ett litet trumset jag körde med. Drack öl. De var med hela 80-talet. Jag skötte mig ganska bra.

Men det var först när jag började spela i Gary Cooper Combo som jag började förstå lite replokalsetikett. Man drack inte kvällen innan och sånt.

När bob hund kom in i bilden så var det en fasansfull röra. Alla var fulla som ägg och ALLA lät högst. Den replokalen ville du inte vara i. Där blev det ett replokalshelvete.

Men när Mats Andersson kom med på trummor, då började vi utmejlsa någon slags ordning. För vi repade 5 dagar i veckan i åratal. Då var vi tvungna att vara lite sjysta mot varandra.

Sen fick vi en gammal replokal, Ingmar Bergmans gamla visningsrum faktiskt. DÄR började vi fatta. Man städar, man ställer upp grejer, man kommer i tid. Man kommer kl 10 INUTI i lejonet.

Inuti lejo… Va?

Det är alltså att man är uppäten. Man ska inte börja med att ta en kaffe och en macka. Då ska man vara redo.

Varför har du spelat så länge? Varför just musik?

Jag har så mycket att tacka musiken för. Jag hade ärligt talat inte levt. Jag var på väg ut ett par gånger där. Musiken är en konstart som har allt. Möte med publik, ljud, stämning, känslor. Jag kan på riktigt inte leva utan den. Då behöver man vara i den där replokalen tillsammans med andra.

Utöver instrumentet, vad skulle du säga att din roll i replokalen är?

Lite som, jag är lite… Jag är kuf. Jag är det svarta fåret som behövs. Så de andra inte blir för normala. Inte för att de är särskilt normala de heller… Jag orsakar lite spänning i banden MEN, också hoppas jag en, en trevlig känsla… Samtidigt på något konstigt sätt.

Du har spelat i flera band, gjort teater och du har även släppt en soloplatta. Hur har repen med de olika projekten skiljt sig åt?

Det är skillnad. Teatern, där vi flyttade till Helsingborg för att ha flera månaders rep med skådespelare och regissör och allt. Bodde i en liten lägenhet i närheten och gick ned till teatern. Man fick ett manus som skrevs om hela tiden, man fick träffa tekniker, hur ska vi göra de olika lösningarna. De jobbade väldigt hårt där allihopa.

Där är det superviktigt. Man ska vara KLAR. Man får ett körschema, vilka monologer vi skulle repa in. Det var konstigt för vi skulle prata liksom. Det har vi aldrig gjort. Innan dess fick man ju öva in replikerna, det var en helt annan sak. Väldigt ansträngande, väldigt nervöst och VÄLDIGT roligt. Mest hur man skulle föra sig, tala, och inkorporera musikstycken . Det var det första vi repade in, musiken. Sen flyttade vi till stora nummer. Sen skulle man repa med kostym. Det var ett enormt arbete. Bland det jobbigaste jag gjort men också roligaste.

Soloalbumet var totala motsatsen till teatern. Där satt jag hemma själv, bara jag, datorn & högtalarna. Sen hade jag ju releasekonserter med lite olika vänner och backtracks. Då blev det i lite olika replokaler beroende på vilken vän jag skulle spela med och vilken uppsättning det blev. Nån spelning hade vi bara slagverk. Sen hade vi en med bara synth och gitarr. Vettifan hur det gick till…

Under dessa nästan 50 verksamma åren. När hade du som roligast, och varför?

Jag har haft roligast på lite olika ställen. Första gången jag hade roligast , var med Chesty Morgan när vi repade. Jag spelade med de i ca 10 år. Vi hade enorma konserter på specialställen, i Spanien, Frankrike och lite varstans. Musikglädjen med det bandet var total. Och jag fick spela mycket slagverk, det gillar jag.

Andra gången var när bob hund började förstå vad bob hund var för nåt. Efter år av repande gick det upp ett varmt ljus “aaah det är det här vi håller på med”. Det var en livshändelse helt enkelt. Bob hund samlade ihop sig. Det var ett andligt uppvaknande, ärligt talat.

Sen har teatern varit fruktansvärt roligt.

När blev det som bäst resultat, och varför?

Oavsett om det är inspelning eller live så är det samma sak: När man mår som bäst och har som roligast, då låter det som sämst. När man står där och har tråkigt och inte känner något, DÅ låter det riktigt bra. Speciellt med bob hund.

Chesty Morgan där var det kakafoni så där var det nog både och. Men generellt så blir det som bäst när man inte har allt för roligt tyvärr.

Har du någon struktur på repet? Hur börjar du, planerar ni rep osv?

Vi planerar väldigt mycket. Nuförtiden har vi ingen egen replokal. De senaste åren repar vi i 3 olika delar av landet. När vi ska repa så bestämmer vi period och stad. Då krävs det väldigt noggrann planering. Vi får en låtlista från Thomas Öberg (Sång & text). Han säger dessa låtarna & sen bråkar vi om det i en vecka eller två.

När det är ok så sätter alla igång hemma, repar själva, tar ut sina grejer vad de ska spela. Sen när det börjar dra ihop sig, så bestämmer vi dag för dag vilka låtar. Första dagen får man bara se så att allting funkar, oss inkluderat. Så får man spela med låtar som man typ nästan kan. Så vi börjar inte med de svåra . Sen gör vi så dag för dag.

Enormt viktigt: När äter vi lunch? Utöver det, så är det bara vanligt rep. Vi repar från 10 till 4-5, 5 dagar i streck och sen har vi repat ihop till en turné.

Hur skriver du musik i replokalen?

Med bob hund skriver jag inte så mycket i replokalen. Jag är mer tolkare av melodier och det handlar mer om hur jag spelar och låter än vad. Vi har tre andra människor som är väldigt bra på att skriva ackord och melodier, Thomas skriver texterna. Däremot färgar jag hela, utan mig blir det inte klart. Jag är mer en musiker som färgar av innehållet, på ett sätt. I andra band har jag en mer framträdande roll, men just i bob hund är det inte nödvändigt.

Vilka saker gjorde du i replokalen förr som var dåligt?

Jag spelade alltid för högt, jag spelade hela tiden, förhoppningsvis kom jag till repen men det var inte säkert. Man fick hoppas att jag kom till spelningen. Däremot spelade jag alltid rätt när jag väl kom. Men det är misstag jag inte gör nuförtiden.

…och vilka saker gjorde du förr som du slutat med och kanske borde börja med igen?

Ja, jo, ja, jag skulle nog kunna börja med att ta lite mer plats i replokalen. Och i kompositionen. Jag är lite väl tillbakadragen, har varit mer framträdande förr. Men du vet, ta plats på ett balanserat sätt, inte bara börjar bestämma för sakens skull. Men att jag kliver in lite mer och delar med mig av mitt uttryck.

Vad är det som gör att du inte tar den platsen nu?

I bob hund så är det starka viljor, och det är svårt att göra sig hörd. Så jag har hittat mitt eget sätt, det har liksom vuxit fram att jag jobbar underifrån. Jag jobbar lite i hemlighet. Förändrar hur allting blir på mitt sätt. Ska man komma med något så behöver man nämligen ha väldigt bra argument, annars blir det inget. Man måste liksom kunna tala för sig, annars blir det eviga diskussioner. Vi är 6 st galningar så man måste vara ganska tydligt när man kommer med något. Och jag är inte så tydlig… Jag låter och spelar. Det är vad jag gör. Jag kanske blivit lite mer tillbakadragen den senare tiden, så borde nog börja ta mer plats igen.

Tro det eller ej, men det är faktiskt inte alla band som håller i 30 jävla år. Varför gjorde ni det?

Det är för att vi bråkar så mycket. Och alla får bråka, vi måste bråka. Vi är 6 olika världar som möts och krockas varje gång. Vi har lärt oss still slut att kompromissa är det enda sättet, det är ingen som blir riktigt nöjd helt enkelt. Det är ju också det att i början där var vi 6 människor som, utan att gå in på detaljer, alla var färgade av att det inte var så roligt och lätt för nån av oss. Vi var utanför, visste inte var vi skulle ta vägen. Vi var arga och ledsna, men tillsamman hittade vi en värld där vi kunde leva. Det är det stora viktiga. Sen har vi lärt oss att vi måste bråka. Vi har en helt demokratiskt process, alla måste godkänna.

På tal om det så är du ju smått aktuell med att du ska spela DEN SISTA SPELNINGEN med bob hund nästa år. Hur tror du repen inför det kommer att skilja sig från alla andra?

Du, det blir eh, det blir väldigt ehm, vi har inte riktigt bestämt hur det ska gå till. Först måste vi bestämma vad eftersom vi vill bjuda på en jävla smäll, flaggan i topp. Bam. Det kommer ju bli prod-rep, det kommer bli ganska mastodontaktigt, tror jag. Det kommer bli väldigt mycket jobb, mycket förberedelser. Vi kan ju inte bara gå ut och räkna 1, 2, 3, 4… Vi måste ju bjuda på något alldeles extra.

Med allt detta i åtanke, hur får man till det ultimata repet?

Tråkiga, grejer. Man har sovit, ätit, är överens. Man måste vara sugen på vad man ska repa på. Man måste vara mentalt och musikaliskt förberedd. Hålla sina instrument och sånt hela, inga glappande sladdar, sånt pallar man inte med. När man väl kommer till replokalen, ska man inte ha varit och festat hela natten, det går inte. Det gick kanske på 90-talet, men inte nu. Sen ha en ödmjukhet, DET är väldigt viktigt. Jag säger vi bråkar hela tiden, men vi lyssnar också väldigt mycket på varandra. Att man inte bara kör över folk. Att man har en strukur. Att man är lyhörd för allas olika personligheter. Som tex Conny Nimmersjö (gitarr) måste vi ge mat. Annas blir han helt omöjlig. Är Conny hungrig: då går vi och äter. Men helt enkelt att man ser alla.

Man ska inte hålla på för länge, det är bättra man repar tydligt och klart i 4 tim. Öronen tröttnar. Repa gärna kortare och koncentrerat. Man måste vara sams när man går hem från repet. Inget bråk som ligger outtalat innan man går. Ungerfär så.

Om du hade stött på en magisk burk med krossade tomater i din lokala butik, som av någon anledning ställer dig inför ett val: Denna burk säger: Hädanefter, för all framtid, så finns det bara ett enda ämne som vi på denna jord kan skriva musik om. Vilket ämne hade valt?

Mmmhm. Ja då blir det – jag vet inte varför, men livet på gatorna.