Lucka 21: Peter Wildoer

Peter Wildoer är kanske inte ett hushållsnamn, men för många musiker är Peter och hans band Darkane husgudar. Ca 30 år som musiker, ca 30 plattor och oändligt med vänliga ord och handlingar har tagit honom genom ett liv som musiker, lärare och människa. Han har turnerat världen över, inspirerat tusentals och nyligen gjort ett TEDx-Talk.

Vilket band spelar du med, och vad har du spelat med?

Darkane, vi har spelat i 27 år. Vi hette först Demise och sen Agretator. Christoffer Malmström (gitarr) och jag har spelat ihop sen oktober 89. Jörgen Löfberg (bas) har spelat ihop i 33 år.

Sen har jag spelat med mycket annat. Startskottet för Darkane var när jag spelade för Arch Enemy. Men har också spelat med mycket annat som Time Requiem, Majestic, Pestilence, Soilwoirk & Dream Theater. Mixat 2 Darkane-plattor och en del Soilwork.

När var du först i en replokal?

Min första replokal var hos mina föräldrar. Jag var precis fyllda 15, och vi fixade till en replokal i förrådet. Vi ”ljudisolerade” hela rummet med äggfack. Det hjälpte ljudet i rummet, men man fattade inte att det inte hjälpte för ljudet ut. Efter det hade vi en replokal som Hasse (Rock-VD på The Tivoli), då från Studiefrämjandet, fixade – mitt i stan, vid stadshuset.

Efter det spelade vi in till Villan, Adolfsberg. Där var också sista tiden på gymnasiet och efter. Då jag övade som mest. Jag läste till maskiningenjör men trummade mer än jag pluggade. För mig var det avgörande att ha ett ställe att vara. Det var där lade jag grunden för allt jag byggt framöver och det var helt avgörande att ha en lokal.

Sen har vi flyttat till Gåsebäck där de få lokaler som är kvar i Helsingborg finns. Daniel Elgaard har gjort ett massivt jobb där med att försöka få det till en kulturplats, och samsas med alla bilverkstäder där om utrymmet.

Jag hittade faktiskt de första lokalerna för ABF där på Gåsebäck. Hörde av mig till Wihlborgs, och de hade precis flyttat en industri så en byggnad stod tom. Hörde av mig till Björn Tufvesson på ABF för 25 år sen som tog tipset och drev det vidare, där nu Goran Rabar tagit över.

Hur såg repen ut de första åren, och hur ser de ut nu?

Jag är ju från Gantofta och när vi började repa så fanns det ingen där som spelade musik. Vi gillade Iron Maiden och sånt, men vi hade ingen aning om hur det gick till. Vi hade ingen dist på gitarren för vi visste inte att man behövde pedaler tex, haha. Det var när vi stack till musikaffären Halméns som de förklarade hur det fungerade. Våra rep var mycket trial and error. Vi bara provade oss fram. Vi hade inga kurser, inget internet, inget stöd och kunde inte vända oss nånstans.

Vi höll inte på så länge dock, för vi kom i kontakt med Studiefrämjandet när vi fick första lokalen. Anki Upners startade Mega Musik, och då fick man för första gången kontakt med andra band.

Vi bestämde oss tidigt att vi skulle repa och öva mycket. Så vi var duktiga och förberedda redan i början. Vi har alltid dragit och pushat varandra så att vi utvecklats fort och tidigt.

Sen var det jävligt mycket rep. Minst 4 dagar i veckan och då fick man en bra grund för resten av livet. Det var viktiga år.

Kultur får alltid stå sist på tur. Kommuner vill inte satsa. Sen tycker de det är skitroligt att stoltsera med sina stora artister. Kommunerna menar inget ont, men de förstår inte hur det fungerar. Man måste ha en bred verksamhet, och ur den breda massan kan sen ett fåtal hitta en väg till framgång.

Men meningen med musik är inte bara att man ska leva på det, det är som sagt en liten del som det ens är en rimlig väg för. Målet med musik är att man ska må bra. Det är en fritidsaktivitet. Det kan funka ekonomiskt för ett fåtal, men vinsten för resten av massan är ändå enorm. För att inte förlora den vinsten, så är lokaler det mest nödvändiga.

Kommunen var faktiskt med och satsade på Jutan, men vanligtvis är det studieförbund som får stå för det.

Utöver instrumentet, vad skulle du säga att din roll i replokalen är?

Jag är faktiskt ganska bra på att styra med dagar, kontakt med skivbolag och sånt, i alla fall med Darkane. Jag är oftast den drivande speciellt med att bygga vår replokal/studio. Där vi repar nu, det var bara en trasig lagerlokal med trasiga väggar. Det tog 2 år av flera dagars arbete i veckan. Detta var dessutom innan boomen av hemstudio, så det var ovanligt att kunna spela in själv.

Har man redan jobb så har man inte så mycket tid att göra kommersiellt. Men vi har spelat in våra egna plattor. Det har varit skitmycket jobb men det har varit värt det.

När hade du som roligast, och varför?

När jag ser tillbaka på det nu så måste jag säga, olika tider har olika charm – men de åren på Villan, Adolfsberg. De åren, de sista åren på gymnasiet och åren efter det. Varje morgon hade jag med mig 2 matlådor. En till skolan och en till replokalen. Sen var jag där tills jag skulle hem och sova. Jag hade inget annat, jag gjorde bara det! På helgerna åkte jag in på förmiddagen och var där tills det var dags att partaja på stan. De åren där, sett utifrån utveckling, att ha ett eget rum att kunna hänga och öva har varit obeskrivligt värdefullt.

Jag är så tacksam för det. Att vi kunde utvecklas musikaliskt var pga att vi hade ett ställe där vi kunde öva och vara hela tiden. Och att mina föräldrar stöttat mig! Att de lagat käk till mig, och stöttat mig 100%.

Jag tror det kan vara de sakerna som behövs. 1. Ha en lokal. 2. Ha NÅGON som stöttar en, måste inte vara en förälder.

När blev det som bäst resultat, och varför?

De åren mot slutet av gymnasiet, vi fick skivkontrakt 1991 och spelade in första skivan 92. Vi hade fått kontrakt och hade världen vid våra fötter.

Då spelade upp våra låtar för en producent. Det var inte lika lätt att editera och fixa, så han öppnade ögonen för oss att vi var tvungna att spela in BÄTTRE. Måste träffa trumman på samma ställe. Du måste planera ALLT du ska spela. Han gav oss jävligt mycket feedback som vi bara svalde hull och hår. Jag övade så sjukt mycket där, bara övade inför den inspelningen. Det jag lärde mig där, det skördar jag fortfarande. Efter den tiden så har jag sällan haft tid att öva. Det har varit att skriva saker och öva in just det, så året i slutet på gymnasiet där lade jag grunden för att kunna bli så bra.

Har du någon struktur på repet?

Vi har nog haft samma struktur alla år. Vi har varit disciplinerade med att man varit förberedd hemma. Man repar IHOP sig. Förr skrev vi mycket i lokalen. Men först värmer alla upp en kvart. Sen kör man setet rätt igenom, sen kollar man alla de grejer man tänkt på under tiden. Inte att bråka om hur låtarna ser ut, alla vet redan, och får bara ihop dem.

Men alltid bara köra setet igen. Som om det skulle vara en konsert! Produktions-rep.

Ett citat som varit en ledstjärna – som vi inte riktigt kunnat leva upp till, men strävat efter, är “Amatörer övar tills de spelar rätt. Proffs spelar tills de inte kan spela fel”.

Hur skriver du musik i replokalen?

Förr kom man med idéer i Agretator fram till 97, då skrev vi väldigt mycket i lokalen. och då var det att man kom med riff och kopplade ihop varandras riff som andra hade. Altid varit superdemokratiska, alla måste tycka det är bra. Men när viljorna började gå isär så skrev vi kanske 2 låtar per år, för det blev så svårt.

Så Christoffer Malmström och jag startade Darkane 1997, och DÄR började vi skriva låtar på ett annat sätt. Från skrivande i replokal så satt vi nu hemma och bandade låtarna. Vi började med Qbase tidigt när det väl kom. Vi skriver mycket hemma, men alla jobbar i Reaper, enkelt att ha och flytta och kostar inte mycket att uppdatera. Sen skickar vi via servern basisten har. Så den sociala processen är på något vis borta. Lite sorgligt men också effektivt. Med familj och så blir det mycket lättare och bättre. Men man ses inte i lokalen på samma sätt.

Har du något dåligt du gjorde förr som du slutat med?

Naejo. Jag har blivit bättre på att behärska mitt humör faktiskt! Folk utanför min lokal kunde komma in och säga “Det hörs väldigt mycket när du är arg och skriker, så du vet”. Men det har jag blivit bättre på! Jag tillåter mig själv att vara snäll mot mig själv. Det har nu blivit en drivkraft, och ett ämne jag till och med nyligen gjort ett TEDx-Talk om.

Hur hanterar man konflikter i bandet?

Med tanke på att vi spelat i 35 år så gör vi ju uppenbarligen något rätt, men jag tror det kan finnas 2 saker. Dels att man är sjysta mot varandra, och det har vi varit duktiga på. Vi är inte så komplicerade människor. Vi har starka viljor men också lyhörda och inser att man måste kompromissa. Ibland får man också bara låta demokratin styra. Har man en stark vilja och inte beredd att kompromissa så fallerar det.

Vara ärlig! Inte taskig men ärlig. Och att man reder saker direkt! Inte låter det gro. Turne på 8-9 veckor tillsammans i en buss så blir det såklart konflikter. Jag har alltid varit ganska långsint, men har fått inse att jag måste kompromissa. Och lyssna på andra människor. Att man har en kommunikation precis som i förhållande.

Med det i åtanke, hur får man till det bästa repet?

Man är ju eller blir nära, så att man snackar lite annat också. Att inte bara repet blir repet. Det har vi varit lite dåliga på. Jörgen Löfberg han har ju varit mycket mer sugen på det sociala, och man behöver balans. Vi har inte krökat så mycket, men kanske fika eller hänga och så. Man ska inte undervärdera vikten av att bara hålla ihop. Att ha TID att repa. Nu ska jag repa och då viger jag kanske 3 timmar till det så att man i lugn och ro kan ta om saker och så. Kanske ha en fika-ansvarig!

Säg att du en dag slår på din virvel på exakt rätt sätt som får en magisk ande att flyga upp från den. Denna ande ger inte dig tre önskningar, utan han säger bara rätt och slätt att “Nu och för alltid, så kommer alla människor i hela världen att instinktivt och omedelbart lära sig ALLT som finns att kunna om musik.” Förutom musik, vad hade du lärt ut till folk för att göra dem till bättre musiker?”

Jag själv har alltid haft fokus på den tekniska biten. Hastighet och så. Men det som gör att vi hållt ihop… Att vara snäll! Faktiskt. Det är viktigt! Att vara sjysta, att vara ärliga men också snäll. Don’t be an an asshole, och tom vänlig om det går. Världen hade sett så mycket bättre ut. Man kan inte varit det alltid, men ha det som grund liksom.

Vanligtvis skrivs låtarna ihop eller av andra i bandet, men denna låten ”In the absence of pain” är pure Wildoer: