Lucka 20: Oscar Ericsson

Orsaken Oscar Ericsson började spela gitarr var helt enkelt för att han råkade äga en och inte tyckte om matte. Det ledde till band som Royal Ruckus, The Demtones, ett eget distinkt sound och ett liv som frilansande gitarrist. Under pandemin startade han, Alfred Andersson och Martin Behm i The Demtones en podd ”DemFriends” för att hålla den lokala musiken vid liv.

Hur såg repen ut de första åren?

Första gången var det för att en kompis i högstadiet sa “Oscar! Du har en gitarr va?” Jo det hade jag. ”Jag har fått höra att om man har ett band får man repa och skippa de lektionerna.” Så vi skippade alltid matte och NO, samma lärare. Då försökte man bara lära sig spela, men jag var hungrigare än de andra. De andra fastnade inte riktigt, men jag var helt hooked.

Utöver instrumentet, vad skulle du säga att din roll i replokalen är?

Jag har väl alltid varit en drivande kraft. Organisera, få ihop saker, om det är låtar eller vad vi ska göra för dagen, om vi har mål eller vart fokus ska ligga.

När hade du som roligast, och varför?

Alltid roligt när det låter bra. Min bästa känsla är när man skrivit en ny låt och för ihop den första gången. Eller när alla bitar faller på plats och alla i rummet känner det.

Eler nya projekt, starta ett band, och allt är nytt.

När blev det som bäst resultat, och varför?

Resultat kan komma oväntat. Så länge man bara fortsätter jobba och slipa på sina brister, så rätt som det är så blir det bra. Själva repen blir som bäst när man har tid. Om man inte behöver jobba på dagen, utan kommer dit fräsch på förmiddagen och bara kör.

Förr repade vi tors, tis, sönd. Eftersom vi repade så ofta, så märkte man hur man växte. Om man repar mycket så att man är i det hela tiden, så får man in det i ryggmärgen på ett helt annat sätt.

Har du någon struktur på repet?

Söndagarna blir som bäst struktur även om det också innebär att det är lite lösare. Man träffas och snackar lite skit, stämmer av med varann. Sen snackar vi planer framåt, andra projekt och sen pratar man bara om vad vi ska göra den dagen. Så alltid ett litet häng och se vad man ska göra. Sen gör vi det vi sagt, och efter någon timme tar vi kanske en pizza innan vi kör igen. Ingen stress, och även om det inte var en produktiv dag alltid, så var det en viktig dag. Det var rep/banddag.

De andra två repdagarna är ju efter jobb och då blir det inte riktigt samma. Under de dagarna har 3 liv. 7-4 är det jobb, 4-6 så är det fritid, och sen 7-11 så är det bandet. Har alltid funkat bäst för mig om jag delar upp det.

Hur skriver du musik i replokalen?

Ofta blir det lättast om man har någon startpunkt. Ett riff eller vers eller vad som helst. Sen kommer den första delen inte alltid med. Men den kan vara en låga som startar elden i replokalen. Det handlar oftast om att hitta flowet, och testa olika vägar för att hitta det.

Vilka saker gjorde du i replokalen förr som var dåligt

Försöker sluta, men alltid varit väldigt målinriktad. Lite dåligt tålamod, tagit allt på stort allvar. Det har ju gynnat mig men ibland behöver man ha lite lek kvar. För annars finns det inget som håller igång den där lågan som skapar.

…och vilka saker gjorde du förr som du slutat med och kanske borde börja med igen?

Det hade inte skadat att vara lite mer manisk, haha! Senare tid har det varit lite mycket åt ena hållet. Ibland är det bra att vara lite manisk för att få något gjort. Som första 20 min på löpbandet.

Hur löser du konflikter?

Inte bra, höll jag på att säga… Jag har aldrig varit den som står och skriker i replokalen, men kanske varit mer fokuserad på målet än människorna ibland. Jag fokuserar på det som är det viktiga. Göra färdigt låten, repa för spelningen eller whatever. Men sen når det ju en punkt där man behöver lyfta ett problem, då försöker jag hantera de människor på det sätt man når fram till dem. Vissa hade man kunnat skälla på, men andra behöver att man förklarar på annat vis. Folk är väldigt olika så de får bemötas olika.

Med det i åtanke, hur får man till det bästa repet?

En av de viktigaste ingredienserna är att alla är där av samma anledning. Att alla vill samma sak. Ta över världen med ett par rockriff eller bara komma hemifrån, spelar ingen roll.

En pytteliten komet faller ned till jorden och träffar dig rakt i skallen. Den klyver ditt medvetande på mitten, och delar upp den i två verkligheter. I den ena verkligheten är alla instrument akustiska, och i den andra är alla elektriska. Vilken verklighet hade du valt?

Alla elektriska! Men ja, då gäller det trummorna också… Äh, det finns pluggar för sånt!

Jag lägger ju till en låt per musiker i en spellista. Vilken vill du dela med dig av och varför?

”Right on time”! Det är lite att cirkeln sluts för mig. Både själva låten, och Caspers/AcmeGruppens video. Men genom den låten har det gett mig möjlighet att få spela med människor som inspirerat mig sen jag var liten. Alla dessa timmar man lagt ned har faktiskt har genererat något. Så den betyder mycket för mig.