Popkorn 30/10 – En putsad diamant!

Bra som alltid, men jag fick möjlighet att fokusera lite mer på detaljerna. Det är alltid riktigt snygga övergångar mellan låtarna. Allt sitter dessutom smäckrare denna gången vill jag säga, kanske mindre nervöst? Kaxigt som fan att ha en inräkning på vad som upplevs som 1 endaste taktslag in till Fight or Flight. Eller att köra ett ritardando med baskaggen ned till rätt tempo för nästa låt. Saaaaatan vad välrepat.

De spelar som om det är ett arenagig trots att det är en något glest fylld biljardhall i Kristianstad. Men de visar att det är på de stora scenerna de bör vara. För de är så jävla redo.

Om Mattson stal showen förra gången, så har nu resten av bandet köpt tillbaka det! Det är som att de letat inom sig med lykta efter varje energireserv de kan hitta, och packar allt på samma 20 minuter. Trots det sinnessjukt energiska framträdandet så är det på något vis välstrukturerat, och uppenbart genomtänkt. Allt är mer putsat, stämmorna har fått en ny nivå och energin på scenen är som sagt balabaloozisk. Enkelt uttryckt så har jag bara för jävla kul när jag ser dem.

Jag skrev i deras recension från The Tivoli att deras öppning var lite svag, men nu var det en så utsökt start att man nästan kunde höra “Fuck you asshole, vi kan om vi vill”, vilket var helt underbart att se. Jag tror många gånger att det handlar om just det, att vilja lägga tiden på varje detalj. Allt behöver inte vara perfekt, allt måste inte ha en plan, men allt måste tänkas igenom. Eller bestämmas att det avsiktligt inte ska tänkas igenom. En del nytt arrangemang, men samma välskrivna och luftiga låtar.

När Mother Mersy börjar spela så har folk blivit uppvärmda och det känns i rummet. Det är något Mother Mersy förtjänar och vet hur man använder. Sist fick de jobba med en helt kall publik, dvs förstaband men nu har det slunkit ned ett par öl och publiken har lärt känna sig själv.

Det uppplevs som att både Emmanuel på gitarr och Nea på bas inte egentligen spelar något instrument. De låter bara sitt goa jävla inre utrycka sig och flöda ut genom ett musikaliskt filter. Det är inte de som rör sig till musiken. Det är musiken som rör sig till dem. Det är helt magiskt att se!

Nu är de på hemmaplan och skeppet har landat! De kör oväntat nog en svensk låt med en svinsnygg kör. Lika gött som vanligt men att det är på svenska gör det bara bättre. Jag hoppas de kör och släpper mer på svenska! FARSOT vet hur man skriver dängor. Är uppenbart musikaliskt begåvade men briljerar hellre med helheten än individuella prestationer, även om det får plats det också. Det är så jävla kul lek mellan medlemmarna sinsemelllan på scen, och sånt är bara guld att se. Som publik minns man såna visuella saker enklare än tom den catchigaste melodin.