Lucka 13: Magnus Hoff

Vart man än tittar i Helsingborgs-scenen och dess artister så verkar det som att man på något vis kan knyta det till Magnus Hoff. Som musiker och trummis i Von Benzo, El Mago, Nic & The Family och just nu med Jay Smith, men också som drivande i HBGs största scen The Tivoli, har han färgat vad Helsingborgs sound är.

När var du först i en replokal?

Det var hemma i vårt förråd i Bårslöv. Vi byggde om förrådet till en replokal, och farsan ljudisolerade för att grannarna skulle stå ut. Det gjorde de inte… Så vi flyttade sen till en replokal i Norra Hamnen, som var lite av en slum, men det fyllde syftet.

Hur såg repen ut de första åren, och hur ser de ut nu?

I början levde vi i princip i replokalen. Efter skolan drog vi direkt dit, spelade, festade, umgicks och skrev musik. Det var ofta från tre på eftermiddagen till tre på natten.

Nu är det annorlunda. Alla har jobb och familjer, så det krävs mer planering för att hitta tid. När vi väl ses blir det intensivt och fokuserat – man går in, repar och går ut igen.

Förutom att spela, vad är din roll i replokalen?

Som trummis har man hand om det instrument som ofta låter mest, så man behöver lära sig kontroll. Jag tror att jag har tagit rollen som lite bandpappa. Om inte någon säger att det är dags att repa, så behöver man någon som styr upp. En magister. Musiker kallar väl det kapellmästare men det låter för o-rocknroll. Det handlar om att styra upp att folk kommer dit också. Man måste visa respekt för varandras tid. Lite skillnad att stjäla en timme när man var 15 år, och stjäla en timme nu.

När har du haft som roligast i replokalen, och varför?

Vi hade det jävligt kul när vi spelade med vårt band Popkorn, vi snackar runt år 2000. När man som replokalsband bara har harvat på fritidsgårdar och skit och faktiskt fick spela på The Tivoli med skitmycket folk och stor scen, och go stämning. Då när det kittlade i kroppen. Det kan det göra fortfarande, men inte på samma sätt.

På den tiden fanns det en större community kring gig. Det var fler band, fler människor och en annan känsla av gemenskap.

När har du fått bäst resultat, och varför?

Det var när vi sadlade om och startade Von Benzo och släppte vår första EP. Energin var fantastisk, och låtarna bara rann ur oss på något vänster. Vi bytade musikstil från ett hårdare sound till något mer rockigt, och det blev helt rätt.

Har du någon struktur på repen?

Det är jätteolika beroende på bandet. Om man är den som skriver mycket och tar med sig, eller bara frågar om någon har något. Ibland har någon en idé som vi jobbar vidare på, medan det i andra fall är färdiga låtar som vi bara repeterar inför en spelning.

Det är två lägen. “Låtskrivar-mode” och “Inför något-mode”. För det senare krävs att man är väl förberedd.

Inför gig brukar vi fokusera på att repa ihop ett helt set – med mellansnack och allt. Sånt tänkte vi inte på förr. Det gäller att tänka på helheten, inte bara spela igenom låtarna med pauser mellan. Det är fett att repa ihop ett helt set från början till slut.

Finns det något du gjorde förr som var dåligt?

Det kanske inte var dåligt, men vi hade mycket tid när vi var yngre, vilket gjorde att vi ibland blev mindre effektiva.

Finns det något du gjorde förr som du borde börja med igen?

Jag skulle vilja lägga mer tid på att verkligen få allt att sitta perfekt. Nu repar vi kanske två gånger innan turné, men egentligen hade man behövt fem för att det skulle bli helt rätt.

När man spelat första spelningen och sen kört 20 gig så märker man hur bra man BORDE varit från början.

Hur får man till det bästa repet?

Boka upp ordentligt med tid, se till att ha något gott att dricka och äta för att hålla energin uppe, och ha en tydlig idé om vad målet med repet är innan ni börjar.

Om du hade råkat hamra dig på tummen, och den öppnade upp sig helt, och ut ur din sprängda tumme steg en pytteliten och arg tomtenisse ut och sa såhär: Eftersom du förstört mitt hem så kommer jag nu förstöra något du älskar. Antingen tappar du din förmåga att spela musik, eller så tappar du din förmåga att lyssna på musik. Vilket väljer du?

Oj, det är verkligen pest eller kolera. Men jag skulle nog välja att tappa förmågan att spela musik. Att lyssna på musik är helt nödvändigt för mig.

Några andra tankar du vill dela med dig av?

Alltså låten jag valt är egentligen inte den jag vill visa. EP-versionen av denna är bland det bästa jag varit med på, men den finns bara på CD. Det var något som hände på den inspelningen som var ren magi, och det går inte alltid återskapa det.