Lucka 11: Pelle Persson
Pelle Persson är en lirare som varit en del av musiklivet sedan tiden då kassettband var high-tech. Som klaviaturspelare, gitarrist, producent och låtskrivare. Från tiden i Heavy Cargo – till sitt nuvarande projekt P&P, har Pelle alltid haft en passion för att skapa och leda. Med en självklar roll som musikalisk vägvisare berättar han om sina erfarenheter, hur repen utvecklats genom åren och varför mobilen idag är ett ovärderligt verktyg i replokalen.
Instrument: Klaviatur, gitarr och egentligen allt utom blåsinstrument. Jag är också producent och låtskrivare.
”Resultatet beror lite på ambitionsnivån i bandet. Men det finns inga genvägar till ett bra resultat.”
Vilka band spelar du med och/eller vilka band har du spelat med?
Jag började spela i olika band på 70-talet, och hittade något bra med Heavy Cargo, ett gediget rockband från Helsingborg som spelade mängder av gig. Jag slutade där när det skulle börja spelas ”fräsch” musik. Efter det blev det bland annat Ten and Out, och många fler. Däribland coverbandet Seven som jag tvingades att spela i. Men efter det fick det vara slut.
När jag berättade för mina barn att jag skulle lägga ned musiken så blev de sura eftersom jag inte spelat in alla mina låtar. Jag tänkte lite senare ”OM jag skulle spelat in mina låtar till barn och barnbarn. Vad har jag då?” Det var 10 år sen och blev projektet P&P som sen bara fortsatt.
Det har också blivit sidoprojekt ibland. Lyssna på nysläppta ”Flower in the Garden” med Red Lipstick på Spotify!
När var du först i en replokal?
Det var på det gamla lasarettet i Ramlösaparken. Vi blev faktiskt erbjudna att köpa lokalen för en krona. Men vi hade inte råd… Inte riktigt, men nästan. Inte ens hyran på 12,50 kronor i månaden var överkomlig då.
Hur såg repen ut de första åren, och hur ser de ut nu?
Med Heavy Cargo bodde vi nästan i replokalen. Alla Marshall-förstärkare stod på volym 10, och det var mycket rock’n’roll och öl. Samtidigt var det ordning och reda – vi sabbade inget och höll oss borta från droger.
Idag är repen mer fokuserade. Alla gör sitt arbete hemma, och vi använder replokalen för att sätta ihop allt, lite som en tapetserarverkstad.
Utöver instrumentet, vad skulle du säga är din roll i replokalen?
Jag är ledare, inget snack om saken. Jag sätter ihop allt, och andra lutar sig naturligt mot mig. Det handlar inte om att vara diktatorisk, men jag har ofta en klar bild av låten och hjälper bandet att komma dit.
När hade du som roligast, och varför?
Det har alltid varit roligt på olika sätt. Men att spela eget material, särskilt med detta gänget, har varit en höjdpunkt. Att stå på scen och presentera något man själv skapat är något speciellt.
När blev det som bäst resultat, och varför?
Jag tycker att det vi gör nu med P&P är det bästa hittills. Men det var också väldigt bra med Seven, även om det var andras låtar. Det är något särskilt med att få sina egna idéer att låta precis som man tänkt – eller bättre. Men resultatet beror ju också på vad man har för ambitioner med bandet, och det har varierat med olika band.
Har du någon struktur på repet?
Vi repar igenom låtarna rätt av och står inte och repar ihjäl oss. Med rockoperan jag jobbar på nu krävs det dock mer planering. Vi använder ofta mobilen för att spela in och lyssna – det är ett ovärderligt verktyg idag.
Hur skriver du musik i replokalen?
Jag gör det inte. Låtskrivandet sker hemma. Replokalen använder vi för att sätta arrangemangen tillsammans, men låtarna är aldrig halvfärdiga när de kommer dit.
Vilka saker gjorde du i replokalen förr som var dåligt?
Jag brukade spela medan folk pratade. Numera har jag mycket mer tålamod och ser till att alla får sitt utrymme.
Vilka saker gjorde du förr som du slutat med och kanske borde börja med igen?
Jag repade mer i replokalen förr och mindre hemma. Det saknar jag ibland, men det är svårt att få till med rutinen jag har nu.
Med det i åtanke, hur får man till det bästa repet?
Förberedelser är nyckeln. Alla ska veta vad som ska hända och komma förberedda. Men samtidigt ska man vara öppen för att låta kreativiteten flöda. I mitt nuvarande projekt skickar jag ut låtar i förväg, och när vi ses i replokalen har alla redan idéer som tillför något unikt.
Du får för dig att rista in ett meddelande i din klav. Precis innan du gör det så får du en märklig insikt, om att det du ristar in kommer även att ristas in på alla instrument som skapas för all framtid. Vad skriver du?
”It isn’t over. Ett misstag, försök igen för inget är över”
Detta är något som mina barn fått höra hela livet. 2 av dem har till och med tatuerat in det.
Alla musiker har valt vars en låt att ackompanjera intervjun. Enda kravet är att de varit delaktiga i låten. Pelle valde den första låten som släpptes med P&P: