Fearadox – HELLsingborg
Fearadox kliver upp på scenen och visar direkt att de har koll på dynamik och variation. Det är låtar med tydliga delar, smart arrangemang och ett imponerande samspel mellan två sångare.
Faktum är att det nästan känns som tre röster i en – leadsångaren skiftar sömlöst mellan mörk growl och ren sång, och tillsammans med den andra sångaren skapar de ett brett och kraftfullt ljudlandskap.
Gitarrerna driver på med skarpa, tydliga riff som inte bara är tunga – de är bra. Det är en viktig skillnad. Fearadox låter inte bara som ett band som vill vara tungt för sakens skull, utan som ett band som skriver genomtänkta, starka låtar där tyngden har en funktion.
Att sätta en etikett på deras sound är svårt. De ligger någonstans i en egen ficka av hardcore och nästan lite extrem metal, där det är varierat utan att kännas experimentellt.
Och på tal om variation – trummisen är för jävla ball. Han tar varje tillfälle att göra något extra, något lekfullt. Det känns aldrig överdrivet eller påklistrat, bara rätt. En trummis som både driver låtarna framåt och samtidigt lägger in små, oväntade detaljer som gör det hela ännu mer levande.
Fearadox levererar en spelning som känns stor. Stora låtar, stora kontraster, stora röster. Det är intensivt, det är genomtänkt – och framför allt är det riktigt, riktigt bra.
