Lucka 17: Dennis Westerberg
Den enda jäkel jag vet som har munspel som sitt huvudinstrument är författaren, föreläsaren och musikern Dennis Westerberg. Han har lirat med svenska legender som Peps Persson, Nisse Hellberg och Jan Johansson, men också amerikanska, Sam Myers bland andra. Som blues-musiker måste man ha berättarkonsten gjuten i själen, och det är en av sakerna som gör att det är en ren fröjd att snacka med Dennis. Hans berättarkonst kan också ha att göra med att han i många år jobbat med att föreläsa – men jag vill hellre tro att det bluesen som gör det!
Instrument: Munspel. Spelar också gitarr och skriver låtar.
”Innan jag förstod att jag inte kunde kompromissa med min egen dröm, så ville jag bestämma mer än jag hade mandat för. Det blev frustrerande. Det jag lärde mig var, att ibland innebär ledarskap att säga ”Detta vill jag göra, vilka vill med?”
Munspel som huvudinstrument? Hur började det?
Farsan var rallare och spelade munspel och drack sprit. Så jag lärde mig munspel och sprit. Jag började spela när jag var 10 år och då satt jag och lirade till skivor med Muddy Waters & B.B. King. Jag såg det som att jag fick jamma tillsammans med världens främste. Inte många hade tid eller intresse att lära sig munspel på riktigt – t.o.m när läraren lirade lät det skit. Jag tog upp munspel seriöst när jag var 19 år och nu har jag hållt på i 40 år. När man spelar varje dag i 40 år så blir man bra helt enkelt.
Det fanns ett bluesjam på jazzklubben som jag kom till en gång. Då fanns den musiken jag lyssnat på där, som jag aldrig hört eller sett någon annanstans än på mina skivor. Jag anmälde mig till jammet, och eftersom jag till skillnad från andra ville spela munspel, så kunde jag spela.
Hur såg repen ut då och hur ser de ut nu?
Jag förstod inte vad medhörning var riktigt. Jag förstod faktiskt ingenting av något. Vi körde en demokrati förr och det var mycket snack om vem som skulle spela vad och var. Alla kom med coverlåtar på kassettband, sen lyssnade vi och försökte spela likadant.
Då var jag en av alla. Idag är vi för det första inte mycket i replokal. När man spelat i så många år så behövs det inte. Istället bestämmer man detaljer via mejl, sen sätter man ihop det på 1 rep någon dag innan gig.
När det kommer till nya låtar så skriver jag det hemma, sen tar jag det till Johan Pihleke. Han är fantastisk. En sinnessjuk musiker och fin människa. Sen skickar vi till dem andra i bandet, så tänker de efter hur det skulle kunna bli. Sen kanske 2 timmar med rep och sen spelar vi in de i studio eller till gig.
När hade du som roligast?
Jag har, och har haft osannolikt roligt. Jag har gjort sjuka grejer och bara så tacksam över allt jag fått vara med om.
Absolut största i MINA ögon är när jag spelade med Peps första gången. Helt sinnessjukt. Att stå och lira inför 10.000 pers med hans låtar var obeskrivligt.
Ett annat minne var i New York på Blue Note & Birdland. Jag var inbjuden och spelade med Liza Minellis band för fullsatt hus. Många musikers dröm bara det.
Sen turnerat med Pelle Lindberg & Sam Myers -som är en blueslegend som bland annat skrivit låtar till Clapton.
Fortfarande idag, bara när jag spelade med Nisse Hellberg är det ofattbart roligt.
Sen har jag ju Bluesjam på Wega i Malmö Det är som en replokal live. Många är proffs, men också amatörer, det är bara att lira.
När blir det som bäst resultat?
Jag har valt att inte spela för pengar. Jag valde att inte bli heltidsmusiker när jag såg andra musiker, och jag ville inte ha deras liv. Har jobbat med fantastiska events, fått spela med de största, på de största scenerna – det finns inget annat resultat jag vill ha.
Har du något du gjorde förr som var dåligt som du slutat med?
I mitt band är det jag som bestämmer, ingen demokrati. Vi kom förr till en punkt där det blev för mycket kompromisser. Innan jag förstod att jag inte kunde kompromissa med min egen dröm, så ville jag bestämma mer än jag hade mandat för. Det blev frustrerande.
Det jag lärde mig var, att ibland innebär ledarskap att säga ”Detta vill jag göra, vilka vill med?”. De som vill följer med, och de som inte vill få man lyckönska, men låta vara.
De som lirar med mig nu är med på att det är jag som har sista ordet, men inom ramen för det är det helt fritt. Jag är 100% öppen för andras input, men i slutet av dagen behöver jag känna att jag är nöjd över hur det blir.
och vilka saker gjorde du förr som du slutat med och kanske borde börja med igen?
Som munspelare så övade jag så IN I HELVETE – finns liksom inga genvägar. Jag övar nästan aldrig munspel idag. Önskar att jag övade mer. Finns en del tekniker jag velat lära mig som är svårbemästrade.
Ok, sista frågan, och du har säkert fått den tusentals gånger förr, MEN: Om ditt medvetande plötsligt expanderat på så vis att det lade sig som en inverterad ballong över hela planetens befolkning och du fick tillgång till ALLAS tankar och erfarenheter, MEN bara de saker som var musikrelaterade, och bara en endaste gång. Vad hade du tagit reda på?
Hahaha bra fråga, men jag har haft en djävulsk förmåga att få lov att spela med mina idoler. Det finns dock en slidegitarrist Derek Trucks, som jag skulle velat att han gett mig en guidning: den snabbaste vägen från icke-slidegitarrist till en ok.

