Undertow – KLPS (KOLLAPS\E)
Detta är mitt första möte med genren “sludge”. Det gör att jag har ingen aning om detta är exceptionellt bra, eller låter som all annan sludge. Men fan vad jag gillade detta!
Tung, tung, släpig, långsam jävla metal. Jag fattar direkt varför det kallas just sludge med tanke på att när man lyssnar på det så känns som att kämpa sig igenom mörk, sugande, giftig jävla dynga… In a good way!
Efter det ambienta introt så rasar hela världen. För varje ny del i låten så rasar den djupare, hårdare, och om det fanns något ljus i början så blir det mer och mer avlägset. Det är så jävla snyggt att jag blir förbannad.
Jag tänker inte låtsas som att jag uppfattar mer än ett par ord, men sången är perfekt. Precis rätt läge av mörk/ljus growl för musiken. Jag vet inte om det är sångaren som anpassat sig efter musiken, om musiken anpassat sig efter sången, eller om de likt min feta katt och min nya stövel – bara glidit ihop och råkat passa utmärkt med varann. Oavsett så är det exakt såhär det borde låta.
Gitarren är så tung mannen… Tung säger jag! Samtidigt kan det växla från den där tunga, gigantiska, svarta avgrundsvrålande mörkret, till ett rispigt jävla galet obehag.
Trummorna har bra gung. Det är aggressivt med finess! (Som vanligt kan jag inte ett skit om trummor, så min trummis fick tycka till, och jag kan låtsas som att det är min egen insikt och uppfattning. Men säg inte det till någon!)
Låten har bas. Antar jag? När det är metal, who the fuck knows? Kanske är det en extra mörk sjua? Bas är så jävla viktigt i en låt, och det märker man när basen försvinner. Mycket av det som upplevs som gitarrens tyngd är basen som smälter in i. Men när allt är så jävla mörkt, murrigt och distat, då kan jag satsa min sista snus på att minst 5 av 10 lyssnare inte kan höra var fan basen ligger. Oavsett hur mycket den tillför. Allt låter och känns så in i helvete bra i alla fall, och det är det som räknas.
”Undertow” av KLPS är det tyngsta skitet jag hört på länge och jag ser fram emot när skivan släpps 7 mars!