Lucka 4: Christian Andersen
Christian Andersen är en mångfacetterad och driven musiker med en passion för både det kreativa och organisatoriska arbetet i ett band. Med erfarenhet från flera framgångsrika band och ett genuint intresse för musikens process har han suttit som jury i Popkorn och skriver musik tillsammans med eller för andra artister och filmer. Han är mest känd från Sins in Vain, men även från Falling Through och sitt samarbete med Robin Mellby.
Instrument: Elgitarr. Jag har också lärt mig andra instrument i rollen som, ja… jag måste väl kalla det ”producent”. Det är inte en skyddad titel, så det tar emot att använda den, men jag vet inte vad jag annars skulle kalla det.
”Vissa tycker att det är töntigt, men jag tycker att det är viktigt att låtsas stå på scen när man repar. Det gör att det inte känns som ett nytt moment när man väl står där. Men för att det ska funka måste man vara bekväm med varandra.”
Hur såg repen ut de första åren, och hur ser de ut nu?
Mitt första band, Amp-Phobia, väsnades i en fritidslokal i Mörarp när jag var 14–15 år. Det lät förskräckligt. Jag blev bandledare eftersom ingen annan jäkel ville sjunga. Jag märkte att sångaren ofta blir lite inofficiell kapellmästare. Eller så är det bara att jag naturligt har tagit den rollen – jag har råkat sjunga i de flesta band jag spelat i.
Jag har aldrig riktigt ”styrt” banden, men jag har organiserat och drivit på. Min roll är kanske inte ledare, utan snarare initiativtagare. Jag har inga problem med att låta någon annan ta över det utrymmet, men det har ofta blivit jag som har tagit det. Disciplinen saknades dock i början – den kom med åren.
När hade du som roligast?
Det var med Amp-Phobia! Vi bodde praktiskt taget i replokalen – fyra grabbar som repade varje dag. Det var vad vi gjorde, helt enkelt. Direkt efter skolan stack vi dit. Det handlade inte bara om musiken utan också om att vi var vänner med ett gemensamt intresse. I den åldern trodde man dessutom att man skulle erövra världen, så det kändes som en värdig investering av tiden.
När blev det som bäst resultat?
Det var innan vi fick skivkontrakt med Sins in Vain. Då var vi en så sammansvetsad grupp, och alla drog mot samma mål. Vi hade ett sound, en vision – en stark kärna. Kort därefter kom kontraktet. Men vi fick också lägga extremt många timmar i replokalen för att nå dit.
Har du någon struktur på repet?
Repen nuförtiden sker mer sällan, vilket gör dem lite speciella. När man träffas vill man först flabba lite och kolla av läget. Det brukar börja med gött snack. När det är avklarat river vi av några låtar, tar en paus och kör vidare. Vi tragglar sällan samma låt länge – det finns mindre tid nu, så det gäller att ”know your shit”. Du behöver inte kunna allt till 100 %, men du ska ha KOLL, så att du inte står som ett frågetecken.
Hur skriver du musik i replokalen?
Vi har nästan aldrig skrivit musik i replokalen. Med Amp-Phobia jammade vi runt ett riff ibland, men så fort jag fick möjlighet att spela in, övergick låtskrivandet till att först färdigställa idéerna och sedan visa dem för resten av bandet.
Vilka saker gjorde du i replokalen förr som var dåligt?
Snusa och röka – fyfan! Jag har också lärt mig att visa mer respekt för mina kollegor. Man är tyst när man ska vara tyst och låter andra få utrymme. Tidigare kunde jag ha svårt att låta instrumentet vara.
Vilka saker gjorde du förr som du slutat med – och kanske borde börja med igen?
Detta är tudelare… Vissa tycker att det är töntigt, men jag tycker att det är viktigt att låtsas stå på scen när man repar. Det gör att det inte känns som ett nytt moment när man väl står där. I Amp-Phobia brukade vi headbanga och leva oss in. Men för att det ska funka måste man vara bekväm med varandra, så att det inte känns dumt.
Hur löser man en konflikt?
Jag tror att man måste känna ut den. Man behöver vara öppen och våga säga: ”Jag blev irriterad av det här.” Det är okej att känna så, och det är okej att känna olika. Men man måste också acceptera det och säga: ”Nu fortsätter vi spela ändå.”
Så hur får man till det bästa repet?
Struktur. Vet vad ni ska göra och vad ni jobbar mot. Om ni ska spela live, gör en setlist och repetera den. Det är dumt att börja pilla på annat mitt i förberedelserna.
Du får en magisk julsnaps. Den gör att nästa mening du säger blir sann MEN bara för alla andra, och bara i en replokal. Vilken mening hade du sagt?
”Rep-euforin känns alltid.”
Alla har nog känt det där magiska ögonblicket när allt bara låter så jävla gött. Man ser sig omkring och alla bara ler. Det är en speciell känsla som bara kan uppstå när man musicerar med andra – en sorts rep-eufori.
Alla musiker har valt vars en låt att ackompanjera intervjun. Enda kravet är att de varit delaktiga i låten. Christian Andersen valde: