Jokke Svenningrud – Om studion, musiken och nya albumet
Jokke Svenningrud spelar både i små pubar och framför gigantisk publik. I egenbyggda studion Ladahland har han producerat alla möjliga genrer och konstellationer. Många helsingborgare har tagit sina första steg in i inspelningens värld genom hans studio. Efter åratal av både egna och andras olika projekt, band och gig – har han äntligen släppt en skiva med egna låtar. Läs intervjun nu, lyssna på skivan idag, och håll ögonen öppna efter recensionen imorgon.
Hur började allt?
Studion Ladahland byggdes av mig tillsammans med Alfred Andersson och Ulf Wahlgren år 2010. Anledningen till att vi startade projektet var enkel – vi repade på ABF, precis som alla andra, men vi blev trötta på att dela lokaler med andra band. Vi försökte spela in mellan repen, men det blev aldrig riktigt bra. Så när vi vann en jazztävling, där vi blev Sveriges näst bästa tradjazzband och kammade hem 30 000 kronor, bestämde vi oss för att bygga en egen studio.
Från början var tanken att det bara skulle vara vårt ”playhouse”, men eftersom jag alltid har haft ett intresse för ljudteknik började jag ta betalt för att spela in andra. Många lokala musiker har faktiskt tagit sina första steg här.
Roll i studion och utveckling som producent
I början var det svårt att kalla mig själv producent – det kändes nästan för stort. Men idag kan jag stå för det. Min roll är att använda mina spetskompetenser för att lyfta musiken. Jag utvecklas hela tiden, och även om det kan vara frustrerande att lyssna på äldre material, inser jag att det är en del av processen. Det betyder ju bara att jag blivit bättre.
Machine 85 och albumet
Machine 85 är min lilla baby som jag har pysslat med länge. Jag har spelat många olika stilar, mycket americana med Karavan, men detta är något som alltid funnits med i bakgrunden. När Ulf bodde i Nashville åkte vi dit, hyrde ett hus, gled runt och avslutade semestern med tre intensiva inspelningsdagar. Resten färdigställde jag hemma i studion.
Det tog tid att komma till beslutet att släppa albumet. Jag funderade länge på hur det skulle göras och vad nästa steg var. Men till slut bestämde jag mig – jag behövde släppa det och gå vidare. Mottagandet har varit fantastiskt, särskilt internationellt. I Sverige har det varit mer av ett ”meck”, men responsen har överträffat mina förväntningar.
Hur såg inspelningsprocessen ut?
Vi satte upp mikrofoner och spelade in tillsammans, utan klick. Allt handlade om att känna in musiken och bara köra. Det gick snabbt, och alla gav allt under de här dagarna. Den typen av intensitet och fokus är svår att återskapa. Jag ville att det skulle kännas organiskt, och det gjorde mixprocessen till en dröm – inget klippande, bara reglar och volymer.
Hur skiljer sig skivan från all annan hårdrock?
Jag är en ganska spretig musiker eftersom jag spelat så många olika stilar. Det kanske upplevs som osammanhängande för vissa, men för mig är det spännande. Varje låt har sin egen roll och sin egen nyans. Albumet känns som en samling av min musikaliska uppväxt – allt från americana till köttigare ljud, det jag kallar ”musikaliskt gjutjärn”
Jag vill skapa något som känns gammalt men ändå nytt. Det finns en trend idag där band vill tillbaka till 90-talets nerv, och jag tycker det är spännande. Ungdomar idag upptäcker den musiken, och det är nästan som när våra föräldrar kom med Elvis till oss – samma gap mellan generationer.
Jokke om replokalslivet
Första gången i en replokal
Jag var 10 år när jag byggde min första replokal hemma med ett trumset. Det började med mig och en kompis – jag spelade trummor tills jag lärde honom, och sen bytte jag till elgitarr. Vi kunde hålla på i timmar.
Hur skriver du musik i replokalen?
Jag skriver ofta idéerna själv, men nuförtiden försöker jag undvika att fastna i demosjukan. Jag vill ha en ren canvas när jag kommer till replokalen och låta låten växa tillsammans med bandet.
Repen förr vs. nu
Förr var det bara att spela vad som helst, men nu är det mer strukturerat. Idag förväntar jag mig att alla är förberedda innan vi ses. Det gör att vi kan fokusera på att bli tighta som band istället för att lösa grundläggande saker. Däremot hade jag svinkul i lokalen förr, och det tappar man lite. Personlighetsmässigt så var jag lite av en besserwisser, my way or the highway. Jag ansåg alltid att mina idéer var bäst, och det vinner ingen på. Man lär sig ta folk och acceptera att andra inte fungerar som en själv. Alla är olika och sen dör vi.
Snabba frågor om Jokke
- Instrument och roller: Gitarr, sång, producent, låtskrivare och inspelningstekniker.
- Band: Machine85 och Karavan.
- Bästa låt du medverkat på: Into the Real med Karavan.
- Magiskt minne från musikkarriären: När jag deltog i Popkorn -99 som 14-åring. Att stå på scenen och känna publikens energi är ett lyckorus jag aldrig glömmer.
Lyssna på ”The Void” av Machine 85 idag, och håll ögonen öppna efter recensionen imorgon!
