Lucka 18: Daniel ”Stress” Elgaard

Daniel “Stress” Elgaard är den coolaste musiker du aldrig hört talas om. Han har spelat i Helsingborg i många år, med band som Mizta Driz, Almighty Bobby Knajhts & Resmessa. Han har skrivit musik som är med i Hata Göteborg, nyligen spelat i Melodifestivalen med Jay Smith, men själv ser han sig som hobbymusiker. Han har dessutom skapat en knutpunkt för Helsingborgs musik, grafitti, events och kultur genom Vagnhall 16.

Hur började du med musik?

Jag var 11 år, Höganäs. De hade en replokal som vem som helst kunde in och spela på. Trummorna räddade mitt liv. För mig och många andra blir det antingen en väg som musiker, eller en väg som kriminell. Sport låter inte en använda sina händer, idéer och kreativitet på samma sätt. Musik får en tänka i nya banor och testa nya vägar. I sport har någon annan redan tänkt åt en och där ska man bara följa. Sport är jättebra, men det fyller helt olika behov. Man kan inte ersätta det ena med det andra. Men Helsingborg satsar bara på sport. Här finns inte ens en fritidsgård med så mycket som en tamburin.

Utöver instrumentet, vad skulle du säga att din roll i replokalen är?

Pappa Stress. Jag har väl varit den som styrt med spelningar och lokal och hyra. Jag har varit lösaren som löser allt. Ja fram tills nu med Jay. Där är allt ordnat och bestämt redan.

Vilken period har varit som roligast?

Nu är jag så gammal att jag har haft flera perioder. Men om jag måste välja en så var det under tiden med Resmessa. Vi hade en källarlokal på Gåsebäck. Satt alltid någon i lokalen. Man kunde komma dit efter jobb, sätta sig i soffan och ta en öl, snacka skit. Kanske satt Peson (Fredrik Petersson) där på trummor redan, eller Driz (Räv Ladjimi) i soffan. Sen jammade vi kanske, kanske inte. Kanske satt 3 i soffan och ritade medan 3 andra jammade. Det handlade om konst, om att ses, koppla av, utbyta idéer, och spela för spelandet skull.

Har du någon struktur på repet?

Hahaha… Ahem jo. Det har jag. Men jag gillar också det här ostrukturerade. Bara släcker ljuset och kör i C tex. Och ur det kommer något bra.

Kan vara gött med struktur ibland, iaf nu med Jay, för då är det mer allvar. Men annars gillar jag det mer utan.

När blev det som bäst resultat, och varför?

Av alla band jag spelat med, Resmessa. Där satt allting. Direkt och utan klabb. När vi spelade in så tog vi alla tagningar på en gång. Vi spelade verkligen.

Hur skriver du musik i replokalen?

Eeeh. I tonåren gjorde man väl nåt riff hemma och stack till lokalen med. Men annars jammade vi fram låtarna. Tog en jävla tid men det blev för jävla bra. Alla skulle gilla det.

Vilka saker gjorde du i replokalen förr som var dåligt?

Rökte. För det lukta så jävla illa.

och vilka saker gjorde du förr som du slutat med och kanske borde börja med igen?

Öva.

Hur löser man konflikter i bandet?

Konflikter uppkommer alltid. Vi löste det på så sätt att vi bara satte oss ned. Var ärliga, fick ut vad vi tyckte och tänkte. Inte elakt men ärligt. Det blir ju som en familj.

Men att nån gång sätta sig ned och lufta. Man har sina egna kvalitéer och man måste kunna ta det själv. Vara ödmjuk helt enkelt.

Hur får man till det bästa repet?

Ett rep utan måste. Att nån måste hem, lägga barn eller så. Att man bara vet att man kan vara där hur länge man vill. Tills man är klar. Och så några pilsner på det.

Du får punka på väg till tandläkaren, och behöver ringa en taxi. När du ringer så svarar inte en receptionist, utan en överdimensionell varelse som inte kommunicerar med ord, utan enbart genom att skicka syner om geometriska former, och trots det förstår du varenda fyrkant. Varelsen ber dig föreslå ett konstnärligt projekt. Om inte projektet är bra nog förstörs planeten om 3 sekunder. Vad gör du?

Jag hade sagt att jag skulle jamma fram en skiva den timmen som försvinner när vi ställer tillbaka klockorna. Vi gjorde nämligen nästan det en gång och kallade det för “En timme som försvann”