Lucka 5: Gustav Ljungqvist

Gustav Ljungqvist har spelat varenda genre som finns – förutom dansband och metal. Min hemliga önskan blir såklart då att han startar ett dansbandsmetal-band någon gång i framtiden. Just nu spelar han mest med sin funk-orkester ”Chunky Funk” som gör covers på eget vis, och svänger mer än en rondell.

När var du först i en replokal?

Den allra första replokalen var faktiskt mitt eget rum. Vi drog in förstärkare och ett trumset och flyttade ut alla onödiga möbler. Som soffa, bord och sånt.

Hur såg repen ut de första åren, och hur ser de ut nu?

I de sammanhang jag rör mig har tiden stått still. Det är samma vibe som då: prylar överallt, inte så uppstyrt – som en kaosig musikloppis. Det har alltid varit kreativt och spontant, men kanske saknat struktur och ordningssinne. Utrustningen har förändrats med tiden, men känslan är densamma.

Utöver instrumentet, vad skulle du säga att din roll i replokalen är?

Jag har nästan alltid varit bandledare. I de band jag satt ihop har jag ansvarat för rep, låtval, gig och att hitta bandmedlemmar. Jag har aldrig hittat en parhäst som varit lika drivande som jag. Det har oftast bara varit jag som tar det ansvaret.

När hade du som roligast, och varför?

Hehe… När jag var i 20-årsåldern och precis hade flyttat hemifrån. Jag flyttade in i en släktings hus och byggde en replokal på vinden. Vi repade TIMMAR i sträck. Vi åt inte, sov inte – vi bara spelade.

Jag minns en gång när vi tittade ut och såg grannen som skrek. Först trodde vi han hejade på oss, men han var visst förbannad. Det visade sig att klockan var tre på morgonen.

När blev det som bäst resultat, och varför?

När man har kniven mot strupen. Det är en show eller ett gig på gång, och man har en deadline att förhålla sig till. Även om det strulat eller rep inte blivit av, så kan man fokusera och få ihop allt på det där sista repet. Jag jobbar bäst under press.

Har du någon struktur på repet? Hur börjar du, hur planerar du?

Jag skickar alltid ut låtlistan inför gig och uppmanar bandet att inte spela låtarna exakt som originalen – jag vill att de är kreativa och öppna.

Väl i replokalen värmer vi upp genom att bara leka och köra fritt i 10 minuter. Många gånger spelar jag med musiker som inte träffat varandra tidigare, så det är ett sätt att få igång energin. Efter uppvärmningen går vi igenom låtarna.

Hur skriver du musik i replokalen?

Eftersom vi kör covers de senaste åren har varje musiker ansvar för sina delar. Om det är något specifikt i arrangemanget kan jag dela röstmemon som referens, men annars sköter de sitt arbete själva.

Vilka saker gjorde du i replokalen förr som var dåligt?

Jag har aldrig varit en sån som dricker öl och festar i replokalen. När vi repar, så repar vi – sen kan man festa vid sidan av. Men jag kunde ibland vara lite ofokuserad. I efterhand önskar jag att jag hade varit mer strukturerad och fokuserad.

Och vilka saker gjorde du förr som du slutat med – och kanske borde börja med igen?

Jag skulle vilja ha mer kontinuitet. Att hitta rätt personer att spela med och repa regelbundet, helst varje eller varannan vecka, så blir det ju magi.

Och att skydda hörseln! Det är jätteviktigt. Man tror att man är odödlig, men det kommer smälla tillbaka senare. Använd hörselskydd – det är jobbigt i början, men man vänjer sig.

Hur hanterar du konflikter i bandet?

Bara genom att vara rak, öppen och tydlig. Om det uppstår spänningar, bör man ta upp det direkt och inte låta det gro, då går det illa. Var lyhörd för vad som sker, och se till att lyfta saker på ett schysst sätt. Till exempel: ”Jag har märkt att det här är blivit ett problem, hur kan vi lösa det?”. God kommunikation, precis som vilket förhållande som helst, det är viktigt.

Hur får man till det bästa repet?

Det beror på syftet. Om målet är att växa som band och stärka gemenskapen kan man släppa på strukturen och bara låta musiken styra.

Ibland när allt är perfekt. Bra humör, bra energi – då är det som en musikalisk orgasm. Och det är svårt att komma dit, det är svårt att förutse att det ska hända eller tvinga fram det.

Men ska man förbereda sig för något gig eller så – då krävs däremot att alla är förberedda. Det är frustrerande när någon dyker upp oförberedd – det drar ner energin. Det musikaliska ska sitta hemma; i replokalen ska man fokusera på scenframträdandet och att få ihop helheten som grupp.

Nästa gång du sjunger i en mikrofon, börjar mikrofonen sjunga tillbaka. Den berättar att all musik antingen kommer försvinna för alltid, och vi måste skapa ny, eller att vi får behålla all gammal musik men aldrig skapa något nytt igen. Vad väljer du?

Alltså herregud… Jag är en retrogubbe. Jag älskar gammal funk och soul, det är min grej. Men samtidigt är det skapandet av något nytt som driver oss framåt.

Ok, för mänsklighetens skull skulle jag välja att all gammal musik försvinner. Jag tar en för laget.

Några sista tankar?

Alla som har minsta intresse för musik är lyckligt lottade. Jag har aldrig träffat någon som sagt: ”Jag ångrar att jag började spela musik.” Det är en gåva att få ha musiken i sitt liv.

Musik kan utövas på så många nivåer – hemma för dig själv, med ett band då och då, eller på proffsnivå. Oavsett vilken nivå du är på, njut av det!

Alla musiker har valt vars en låt att ackompanjera intervjun. Enda kravet är att de varit delaktiga i låten. Ljungqvist valde: