“The Void” av Machine 85
Albumtitel: The Void
Band: Machine 85
Releaseår: 2024
Inspelad i Ladahland
Låtar skrivna, inspelade och mixade av Jokke Svenningrud
Gitarr & sång: Jokke Svenningrud
Trummor: Ulf Wahlgren
Bas: Alfred Andersson
Låtarna
Skivan startar med en gitarr som låter som Black Sabbath på koks. Eller ja. Black Sabbath på mer koks. Det blir visserligen orättvist att försöka använda ett enda band som referens för vad denna skiva är. Tänk i stället att dessa samlade låtar är som ett ånglok. Ett lok som drivs både av smutsig, glödande kol, skyfflat av håriga, skrikande skogsmän – och av en våg av elektricitet som får loket att köra i 350 km/h!
Första låten startar som sagt med att presentera att det kommer bjudas på mycket och fläskig gitarr, och den avslutas med ett trumsolo man inte kan skita i att älska. Trumljudet är – perfekt. Något får mig att vilja beskriva det som ett “ärligt” trumsound. Man kan på något sätt höra själva träpinnen träffa trumskinnet. Man hör att instrumentet spelas på.
När “Blast from a Broken Planet” och “20 Days” kommer så fattar man att det kommer inte bara vara gitarrnördande och världens snabbaste, distigaste skalor; låtarna är också skrivna med omtanke för den generella lyssnaren. Många hårdrockare har av någon anledning en fobi mot att göra låtar lättlyssnade, och vill inte ta till melodier och arrangemang som låter för catchy eller radiovänliga. Men det finns också en hittig ådra i dessa låtar. Det är en mix av catchiga melodier, rasande gitarr-riff, och tungt stankface-gung.
Jag skulle kunna ge dig exempel på de fetaste riffen, och intressantaste låtarna, men jag tänker i stället låta dig upptäcka låtarna på egen hand. Det känns nästan som en spoiler att beskriva alla detaljer, svängar och nyanser som gör The Void så fascinerande. Varje låt har en egen identitet, men tillsammans bildar de en enhet som känns som en sammansvetsad familj.
Helheten
Om någon hade gett dig denna skiva och påstått att den var en av de stora rock-klassikerna som sålt dubbelplatina och inspirerat miljontals artister, skulle inget förutom krispigheten i mixen kunna motsäga det. Den är välproducerad och välbalanserad. Tycke och smak kan alltid diskuteras, men ingen kan säga annat än att alla dessa låtar är bra låtar. Jokke beskriver det själv som spretigt, och jag håller med. Men jag har personligen aldrig sett det som något negativt. Jag vill gärna att varje låt ska bidra med något unikt för skivan, och det gör verkligen det. Det är just tack vare denna spretighet som varje låt känns som en unik upptäckt full av överraskningar. I ett musik-klimat där album blir mindre intressant och byts ut mot snabba singlar och korta EPs – kommer en skiva som visar varför album är värt att ha. Det visar bredden på artisten och skapar en helhet som är större än alla låtar tillsammans. När musikbranschen nu kretsar kring snabba klick, kringliggande content och ytliga intryck, påminner The Void oss om värdet av genomtänkta, sammanhållna album som berättar en historia.
Jag tror att är du född på 80-talet, växt upp med hårdrock men ändå älskat all sorts musik, så kommer detta vara som ett soundtrack för ditt liv. Är du inte det så kommer det ändå nästan garanterat finnas något med skivan du tycker är svinbra.
Plattan är så jävla tjock med erfarenhet. Dessa grabbar har spelat professionellt i åratal, och de har spelat tillsammans i åratal. Det var liksom dömt att lyckas. Det sägs att man aldrig ska be sin producent spela ens låtar, för de kommer göra allt du gör bäst – ännu bättre. Och här kommer producentens alldeles egna produktion.
Sammanfattning
Med en erfaren producents egna svett och tårar, tillsammans med sin dunder-trio av instrumentalister, så blir detta helsingborgsk talang destillerad till 40 minuters perfektion. Jokke är inte bara själv en musiker i och ifrån Helsingborg. Han har dessutom lyssnat och spelat in Helsingborgs aspirerande talanger i 15 år. Han har fått en långsam överblick av vad som som funkar och vad som inte funkar. Med detta i bakhuvudet har Jokke Svenningrud skapat ett verk som inte bara använder sig av musikens byggstenar – han tillför egna stenar till bygget. The Void är inte bara ett album – det är en milstolpe för Helsingborgs musikscen. Det här albumet visar vad som kan uppnås när passion, erfarenhet och ren brutal musikalitet möts. Det påminner om den otroliga musikalitet staden har att erbjuda, fungerar som en ledstjärna för framtida musiker, och sätter en ny standard för vad som kan födas ur stadens replokaler.
