Lucka 2: Simon Gustafsson

Nästa musiker är Simon Gustafsson, som inte bara är en av mina favoritmusiker – han är dessutom en av mina favoritmänniskor! Simon den Gustafssonsigaste är mest känd för att sjunga i sitt band ”MENUDÅ”, men gamla rävar kanske även minns ”Moment 22”/”Keyframes”. Han råkar även trubadura med en av västra skånes bästa trubadur-duos ”Trubaduo”.

Hur såg repen ut de första åren?

Första rockbandet var ihopsatt av min musiklärare, Ymer Lindqvist, när jag var 14, så vi har en väldigt uppstyrd start. Men även om det tekniskt sätt var den första gången så vill jag ändå tycka att första RIKTIGA gången var på Mega Musik Gymnasieskola 2006.

Ett band är något mellan musikerna, så även om det var en bra att få starta under ledning av Ymer, så var det en helt annan sak på Mega Musik. Man hade ca 50 pers runtomkring sig som inte ville annat än att spela musik ihop. Så det skapades nya band till höger och vänster. Nästan alla hade 1 eller 2 band var.

Vi jammade fram mycket av texterna och musiken. Allting kändes väldigt kollektivt. Alla hade så mycket tid! Det var ju det enda vi ville göra.

Hur ser repen ut nu?

Nu? De senaste åren repar vi knappt alls. Det är efter att vi i MENUDÅ släppte vår senaste EP ”En billig dos av besvikelse” som vi repat inför gig. Vi siktar på 1 gång i månaden, och mycket förberedande hemma. Men det blir mycket pusslande. Egentligen är det nog ingen av oss som VELAT repa mer än så faktiskt. Nu är det mer en av de saker som gör livet lite roligare.

Utöver instrumentet, vad är din roll i replokalen?

Ja det är ju lite bandpappan. Alltid jag som drivit mer, haft koll på saker, bokat gig, ordnat upp rep och allt sånt. Lite kontrollbehov kanske, men jag tycker det är skönt att ha koll.

När hade du som roligast?

Första gången där på Mega, då man fick musiken i huvudet att låta likadant utanför. Med ett gäng skitungar som bara betedde sig så som man trodde att idolerna gjorde.

Men samtidigt så kan det senaste giget också varit bland det roligaste, just för att det nu händer så sällan.

När blev det som bäst resultat?

På ett sätt blev det bäst resultat när alla bara jammade fram saker för att alla var så delaktiga. Alla hade en musikalisk röst, och man kunde känna att det inte hade låtit samma om inte alla varit närvarande. Samtidigt tycker jag att jag är bättre låtskrivare nu än jag varit förr.

Har du någon struktur på repet?

Det är nog ganska standard. Repar vi inför gig så kör vi setlisten rätt och slätt. Nöter vi inte så snackar vi om vad som lät bra, vad som lät piss, och grottar ned i oss pisset tills det inte låter puss (För många upprepningar av ordet, så ni fick en puss istället)

Vilka saker gjorde du i replokalen förr som var dåligt?

Det är ju mer effektivt nu. Vi träffas inte så ofta så blir bara att vi snabbt checkar av läget med varandra och sen kör vi. Det är inte så fluff längre. Tidigare pratade vi nog lika mycket som vi spelade. När man repar nu, så repar man.

Vilka saker gjorde du förr som du slutat med och kanske borde börja med igen?

Kanske chilla mer? Det är kanske inte så dåligt med fluffet egentligen? Man kanske ska hitta samma inställning till repen som man hade förr? Det är ju faktiskt något speciellt med att skapa något tillsammans.

Hur löser man konflikter?

Diskussioner och kompromisser. Finns nog inga genvägar. De vanligaste konflikterna handlar nog om ambitionsnivå. Där får någon dra upp på tempot, och någon annan får dra ned. Men kompromissar man för mycket så kanske man behöver kolla någon annanstans.

Hur får man till det BÄSTA repet?

För oss har det varit att skaffa ett gig vi är riktigt pepp på! Skaffa ett riktigt bra mål. Om alla är på en drivig och glad plats så blir det bara bra.

Ett sprillans nytt projekt kan också få till det där. När vi startade Moment 22 så var vi 3 pers och ingen trummis. Lustigt nog testade vi Victor Thell som senare skulle bli en gigantisk popstjärna, men istället för honom valde vi Love Behrndtz, När vi testade honom så lyssnade han- och bara fattade. När vi 4 körde ihop så blev det ren magi. Den magin tror jag inte går att få som soloartist.

Låt säga att det blir revolution, vårt nuvarande system byts ut mot ett nytt och du blir vald till allsmäktig musikminister. Vad blir ditt första beslut?

Åh vad mycket man velat göra! Men i egenskap av musikminister så hade jag satt mer pengar till Studieförbunden. Vi kommer att komma in i en era av mindre utbud, där bara den mest kommersiellt gångbara musiken får plats, och det är inte säkert att det som är kommersiellt är positivt, och det är verkligen inte säkert att det blir lokalt. Jag hade lagt mycket resurser på att propagera för att musik är viktigt.

Alla musiker har valt vars en låt att ackompanjera intervjun. Enda kravet är att de varit delaktiga i låten. ”Den driver mig till att vara lite bättre. För det var något som bara klickade när jag skrev den.”